Även bra allierade kan bli en black om foten
Mona Sahlin anser sig säkerligen ha vunnit en seger idag, då hon kan angripa regeringens jämställdhetspolitik tillsammans med förre Jämo Claes Borgström. Den senare presenteras också, för övrigt, som ny ledamot i Jämställdhetsrådet. Eftersom angreppet även skrivs under av Borgström, som fortfarande presenteras och känns igen som Jämo får det ett slags officiell stämpel, vilket antas öka tyngden.
Men lika väl som det kan försvaga regeringen att myndighetspersoner går till angrepp mot sina egna (tidigare) uppdragsgivare, riskerar Sahlins strategi att liera sig med Borgström offentligt att bli kontraproduktiv. Artikeln befäster nämligen också att det finns något samband mellan socialdemokratin och myndigheterna, och att det alltså ligger något i kritiken om att socialdemokratin växt samman med staten under många års regerande.
Just kritiken mot maktfullkomlighet och integration av parti och statsapparat var kärnan i Alliansens kritik mot Göran Persson inför valet 2006. Genom partiledarbytet undanröjde Socialdemokraterna i huvudsak den kritiken, men Sahlin är på god väg att förse Alliansen med ny ammunition.
Läs intressanta inlägg om: politik, strategi, mona sahlin, jämo, jämställdhet
Etiketter: alliansen, Göran Persson, jämställdhet, Mona Sahlin, politisk strategi, Socialdemokraterna, val, valet, valet 2006Liknande inlägg
