Orsak och effekt
Även om nyheten är ett par dagar gammal, förtjänar den en kommentar. “Högervind bland väljarna ledde till maktskifte” var rubriken på DN:s rapportering om valundersökningen från 2006. Siffrorna är frapperande - 46 procent, mer än i någon tidigare mätning - placerade sig till höger på den politiska skalan. Men om analysen är så enkel, varför har då opinionssiffrorna gått utför?
En möjlighet är ju faktiskt att människor (a) blivit lättrörligare på höger-vänsterskalan, som tidigare ansetts vara ganska trögrörlig och (b) att orsakssambandet inte går från höger-vänsterskalan till högerröstande, utan att det kanske är tvärtom.
Det är en fullt möjlig tolkning. Det finns indikationer på att en hel del väljare var trötta på socialdemokraterna, på Göran Persson eller helt enkelt tyckte att det var dags för en förändring. Samtidigt hade moderaterna klivit fram som ett attraktivt alternativ, med en “snällare” framtoning och samtidigt som en kontrast till den “trötte” Göran Persson. Följaktligen var steget till att rösta på moderaterna kortare än någonsin förut.
Men det betyder inte att “gamla” socialdemokrater som nu röstade på moderaterna gjorde det helt utan vånda, utan också måste förklara för sig själva varför de agerade som de gjorde. En rimlig förklaring är att, om man tidigare ansett sig stå till vänster, så säger man nu att man tagit ett kliv åt höger. Med andra ord: den förväntade effekten föregriper orsaken.
Utan att säga att det förhåller sig så, tycker jag det är värt att lyfta frågan om det ibland kan vara så att den traditionella modellen för väljarbeteende slår fel. I så fall måste partistrategerna se upp med vilka slutsatser man drar.
Läs intressanta inlägg om: politik, strategi, valet
Etiketter: Göran Persson, Moderaterna, politisk strategi, Socialdemokraterna, val, valet, valet 2006, väljarbeteende, vänsterLiknande inlägg
