Varför tror partier man vinner på hemlighetsmakeri?
Peter Karlberg har skrivit en intressant betraktelse om transparens i politiken, där han tar fasta på vad Joakim Jardebring har skrivit i ämnet (via deep|edition). Karlberg kritiserar sitt eget parti, Socialdemokraterna, men resonemanget är tillämpligt på samtliga svenska partier, där man lever kvar i övertygelsen att det går att hålla information i snäva kretsar. Det går förvisso, men det leder knappast till större framgångar.
När Centerpartiets idéprogram togs fram skedde det i stor utsträckning i en öppen process, inte främst via Internet utan på traditionella möten. Men det var i en skala som inte tidigare gjorts i svenskt politiskt utvecklingsarbete. Totalt var mer än 10.000 människor engagerade på ett eller annat sätt i att ta fram programmet. Det betyder inte att alla fick sin vilja igenom, men väl att kommittén som tog fram själva förslaget fick värdefulla synpunkter och kunde testa idéer långt innan programmet skulle antas 2001. Därför var det inte heller särskilt mycket debatt när förslaget väl skulle tas på partistämman - medlemmarna kände redan igen sig i det dokument de processat under flera års tid.
Valrörelsen 2002 (och, för all del, 2006) är på flera sätt motsatsen. Inom Centerpartiet, liksom hos övriga partier, lever tron stark på att man inte kan dela med sig av strategier eftersom de då underlättar för motståndarna. Men har man väl offentliggjort målen - fler röster, fler mandat och regeringsskifte - och börjat agera med debattartiklar och uttalanden, så är det inte särskilt komplicerat att räkna ut strategin heller. Det enda man uppnår genom att mörka strategiska beslut är att de egna valarbetarna blir förvirrade när de inte har bilden klart för sig (en förutsättning för att hålla strategin hemlig är ju att inte alltför många i det egna partiet heller får reda på strategin). De man lurade var inte Socialdemokraterna, utan mer de egna valarbetarna.
Inför valet 2010 har Centerpartiet tillsatt fyra processgrupper för att utveckla ny politik. I pressmeddelandet säger Maud Olofsson att “Arbetet ska präglas av öppenhet. Det ska inte vara en intern process”. Bra sÃ¥. Nästa steg borde ocksÃ¥ vara att verkligen öppna arbetssättet genom att t.ex. utveckla idédokumenten i en wiki eller genom att varje arbetsgrupp har en utvecklingsblogg. Att “öppna” arbetet genom att bara ta in ytterligare (etablissemangs)medlemmar i grupperna är gammaldags öppenhet pÃ¥ lÃ¥tsas. Att verkligen öppna upp arbetet mÃ¥ste betyda att man vÃ¥gar bryta idéerna med alla intresserade lÃ¥ngt innan de ska vara färdiga och paketerade.
Och ja, jag är övertygad om att det parti som vågar ta sådana steg kommer att bli mer framgångsrikt än de som tror att man vinner val på hemligheter.
Läs intressanta inlägg om: politik, transparens, öppenhet
Etiketter: öppenhet, Centerpartiet, Maud Olofsson, politisk strategi, Socialdemokraterna, transparens, val, valetLiknande inlägg
Jag håller fullständigt med, och det är väl en av de sakerna jag försökt visa med mina små nedhopp av engagemang i partiet vad gäller internet.
Internet är en så fullständigt ny best att gamla regler inte längre gäller, och vi börjar bli mer och mer uppmärksamma på detta. Internet är inte en-till-många-kommunikation, utan är många-till-många.
Varför tjata om internet då? Jo, därför att idag får 70% av svenskarna sin information från nätet. När de vill veta något, så slår de inte upp nationalencyklopedin eller ringer till partikontoret - de slår på datorn och googlar.
Bara genom öppenhet och transparens kan något parti fånga de som googlar, eftersom de har ett tunnelseende i sitt användande av google. de är bara intresserade av "relevant" information. Information som inte upplevs som relevant sållas bort.
Min "wiki", wikipolity, uppdateras inte ofta, men eftersom folk söker på nyckelorden som finns där har den väldigt många besökare som kanske inte läser min blogg. Wikin är relevant för väldigt många. Jag tvivlar på att de ringt till en politiker eller en partifunktionär för att fråga om marknadshyror, t.ex.
En fascinerande insikt är att partierna (alla partier jag känner till) fortfarande tror att bbs-modellen med separata diskussionsforum är höjden av öppenhet. Dessutom gör de forumen betydelselösa eftersom de verkliga makthavarna inte finns på forumen, varför alla som har ambitionen att verkligen påverka letar upp andra kanaler. Och så har man mage att vara förbluffade över att diskussionsforumen spårar ur!
Lustigt nog får jag ibland känslan att trenden faktiskt går i motsatt riktning mot transparens, när partierna blir rädda för att saker sprids snabbt på Internet. Istället för att acceptera och utnyttja det oundvikliga - att det är svårt att hemlighålla annat än det absolut hemligaste - så försöker man i det längsta hålla liv i en gammal hemlighetstradition. Följden blir naturligtvis inte att informationen inte sprids, utan att den läcker och på så sätt blir mer problematisk eftersom det verkar som om partiet hade något att dölja.