EU:s anti-kantianska utrikespolitik
Filosofen Immanuel Kant formulerade redan 1785 det kategoriska imperativet som en vägledning för moraliskt handlande:
Handla endast efter den maxim genom vilken du tillika kan vilja att den blir en allmän lag
Det är en handlingsregel de flesta verkar förefaller ha lätt att instämma i och som dessutom har ett nära släktskap med kristendomens (och andra religioners) gyllene regel. Det är inte utan att man börjar fundera över vad Kant skulle anse om EU:s innovationer ifråga om Kosovos status:
Å ena sidan vill många länder erkänna Kosovos självständighet. Å andra sidan vill man inte att det ska bli ett fribrev för andra minrotetsgrupper att utropa självständighet. Å ena sidan vill man att FN och folkrätten ska respekteras. Å andra sidan går man utöver den när man stöttar nationsbyggande i ett land som inte kan upprätthålla sin egen suveränitet.
Varför blir det då så här? Som vanligt beror det på att det inte finns några mekanismer som hindrar renegader, i detta fallet Storbritannien, från att stötta en gemensam linje. Men vill EU någonsin vinna verklig respekt som en utrikespolitisk aktör måste man på allvar börja agera gemensamt, också när det bränner till på allvar. Men, detta är det EU alla de som säger sig gilla “mellanstatlighet” önskat sig. Jag måste säga att jag har lite svårt för den mellanstatliga entusiasmen när jag ser vad den innebär i praktiken. Oaktat vad man tycker om Kosovos självständighet, så är det inte uppmuntrande att på nytt se EU:s beslutsfattande falla i bitar.
Läs intressanta inlägg om: politik, kosovo, utrikespolitik, eu
Etiketter: religion, utrikespolitikLiknande inlägg
