EU-accepterande miljöparti blir farligare
Per Gahrton gör en Wetterstrand när han konstaterar att det inte bara är orealistiskt, utan även olämpligt att fortsätta kräva ett EU-utträde för Miljöpartiets del.
Ett av Gahrtons viktigaste argument är att EU-kritiken blir skarpare om den inte förenas med ett utträdeskrav, och jag är övertygad om att han har rätt. Fram till nu har mängder av politiska krav från nej-partierna Vänstern och Miljöpartiet kunnat avfärdas därför att de är en del av en dold agenda som syftat till att föra Sverige ut ur EU:
- Folkomröstning om Lissabon-fördraget. Det har varit “uppenbart” att ett nej till det nya fördraget varit en del av en strategi för att i nästa steg fÃ¥ fram en ny folkomröstning om Sveriges medlemskap.
- Motståndet mot Schengen-fördraget. Även om också varma anhängare av EU kunnat vara kritiska, så har nej-partiernas motstånd kunnat avfärdas med att de är mot själva grunden för EU - den fria rörligheten - och att motståndet är början på en nedmontering av medlemskapet.
När själva utträdeskravet är borta blir det möjligt för mp att driva dessa, och andra, krav utan att misstänkas för en dold agenda som handlar om att i nästa steg ta Sverige ur det europeiska samarbetet. Därmed blir mp också ett allvarligt hot mot t.ex. Junilistan, som inte har glatt någon under sina icke-konstruktiva år i Europaparlamentet.
I processen finns naturligtvis också en sidoeffekt, som att Vänsterpartiet med Lars Ohly i spetsen, blir alltmer isolerat. Han står fast vid vad han alltid har gjort. Nej till EU. Nej till samarbete i oppositionen. Han blir, helt enkelt, alltmer sekteristisk. Det är förmodligen inget som vare sig Mona Sahlin eller Maria Wetterstrand gråter för, eftersom det med säkerhet underlättar deras pågående samtal och lugnar de högersossar som absolut inte vill ha med Ohly att göra.
För alla Europavänner finns dock anledning till en smula eftertanke om hur EU-debatten ska föras. OM Wetterstrands mjuka EU-kritiska linje, utan utträdeskrav, också blir Miljöpartiets linje, så kommer kritiken att bli starkare, vilket också kommer att påverka de EU-positiva partierna. Moderaterna har redan presenterat en mer EU-kritisk plattform än tidigare, vilket också kommer att påverka debatten.
Förmodligen kommer trycket pÃ¥ övriga partier att anpassa sig till ett sÃ¥dant budskap att vara ganska stort. Men när det sker en allmän samling i mitten, där budskapet ungefär blir “för ett mellanstatligt EU”, sÃ¥ kommer det ocksÃ¥ att finnas ett utrymme för partier att faktiskt profilera sig genom ett i grunden positivt budskap. SÃ¥ gjorde Centerpartiet i EP-valet 2004. Kommer man, kanske tillsammans med Folkpartiet, att göra om det i valet 2009?
Läs intressanta inlägg om: politik, EU, Europa, strategi
Etiketter: alliansen, Centerpartiet, EU, europaparlamentet, Folkpartiet, Lars Ohly, Maria Wetterstrand, miljö, Miljöpartiet, Moderaterna, Mona Sahlin, oppositionen, politisk strategi, val, valet, vänster, VänsterpartietLiknande inlägg
"När själva utträdeskravet är borta blir det möjligt för mp att driva dessa, och andra, krav utan att misstänkas för en dold agenda som handlar om att i nästa steg ta Sverige ur det europeiska samarbetet."
Jag håller till punkt och pricka med dig! Bra av Wetterstrand och Gahrton att ta bladet från munnen.