Svenska mästerskap i att sjabbla bort briljanta politiska koncept
På Timbros seminarium om politisk marknadsföring i går kväll träffade jag moderaternas kommunikationschef Pär Henriksson och s-debattören Katrine Kielos. Under seminariet, som främst kom att handla om teknikens roll i moderna valkampanjer framgick att svenska partier generellt varit ganska snabba med att ta till sig ny teknik. Det stämmer säkert. Men samtidigt kom jag att börja fundera över varför man samtidigt blivit så skickliga på att först utveckla koncept och sedan sjabbla bort dem.
För att börja med Alliansens bidrag, så var tankarna bakom alliansen inget mindre än geniala. Upplägget var inledningsvis briljant, man visade upp en sällan skådad enighet och man erbjöd allmänborgerliga väljare en möjlighet att arbeta för ett regeringsskifte utan att nödvändigtvis engagera sig i ett parti (att de sedan måste välja parti på valdagen är en helt annan fråga).
Men vad hände sedan? Under lÃ¥nga mÃ¥nader efter regeringsskiftet, sÃ¥ struntade man i att uppdatera hemsidan. Gemenskapen mellan Alliansens partiledare verkade svalna och luften gick lite ur hela upplägget. Jag har flera gÃ¥nger kommenterat det som att “väljarna valde en allians, men fick en fyrpartiregering”. Även om det nu utlovas en nytändning av Alliansen inför 2010 och man blivit lite bättre pÃ¥ att uppdatera hemsidan, sÃ¥ är det uppenbart att uppförsbacken denna gÃ¥ng kommer att vara större eftersom mÃ¥nga väljare kommer att misstänka att det är ett PR-jippo, snarare än en allvarligt menad ansträngning att stöpa om det politiska landskapet.
Fortfarande lever Alliansen inte något eget liv. Hemsidan är en statisk information, utan möjlighet att engagera sig själv och där kontaktinformationen leder vidare till de fyra partiernas hemsidor samt till Rosenbads växel!
Socialdemokraternas bidrag står inte långt efter Alliansens i inskränkthet. Ett antal människor kläckte en av de mest lysande idéer ett svenskt parti gjort på decennier - man ska kunna bli supporter istället för att behöva bli medlem, med allt vad det innebär. Som kärleksfull kritiker till Alliansen fick det mig ursprungligen att kallsvettas - det var en organisatorisk förnyelse som skulle få Alliansens trista partigängarmentalitet att blekna.
Kallsvettandet gick dock snabbt över när jag gick in pÃ¥ Socialdemokraternas hemsida för att undersöka vad det innebär att bli supporter. Och det var inte sÃ¥ dramatiskt. För den intet ont anande AlliansmotstÃ¥ndaren, som vill bli supporter och engagera sig utan att behöva käka torra mazariner pÃ¥ arbetarkommunens möte, sÃ¥ mÃ¥ste det vara en kalldusch att mötas av följande budskap: “Välkommen som supporter! Fyll i dina uppgifter för att bli medlem i Socialdemokraterna”. SÃ¥ upplöser man ett lysande koncept i intet. Det lär dröja innan socialdemokraternas informationsavdelning anlitas som kampanjkonsulter för Obama…
Två värdiga bidrag till det svenska mästerskapet i bortsjabblade briljanta koncept. Svenska partier är som sagt uppfinningsrika och bra på att ta till sig ny teknik. Men varför måste de därefter mala ner dessa lysande idéer i partiorganisationernas grottekvarnar?
Läs intressanta inlägg om: politik, alliansen, socialdemokraterna, strategi, kampanjer
Etiketter: alliansen, kampanj, kommunikation, Moderaterna, Obama, politisk strategi, Socialdemokraterna, valLiknande inlägg
Jag tror man är för mÃ¥n om sina egna kärnfrÃ¥gor… tex all skit som kd fick i början för svikna vallöften gjorde att man började se om sitt eget hus…. dessutom skedde ju en del annat onödigt inom de partiet.
Men min poäng är dÃ¥ att, nu bör man se till att inom alliansen inte driva frÃ¥gor som är omöjliga att fÃ¥ igenom efter valrörelsen… i alla fall inte som huvudfrÃ¥gor och när dom drivs sÃ¥ bör det klart framgÃ¥ att det inte är en överenskommelse med de övriga partierna… men var hamnar KD dÃ¥?
Jag skulle själv starkt gilla om detta skedde men tror inte de gör det.
Det är naturligtvis mycket möjligt att det handlar om de egna kärnfrågorna. Men varför skulle då (s) sjabbla bort supporterbegreppet?
En möjlighet är helt enkelt att man, förutom tron pÃ¥ egna “kärnfrÃ¥gor” och vinsten i att ställa ultimativa krav (och det har ju centerpartiet försökt sig pÃ¥ tidigare i historien) fortfarande sitter fast i en massa föreställningar om hur politik “borde” bedrivas.
Då blir det logiskt att man måste ha medlemmar, för hur skulle partierna annars fungera. Och det blir också logiskt att de viktigaste motståndarna faktiskt blir de övriga partierna i alliansen, eftersom blockbytarna alltid kommer att vara färre än de som byter parti inom blocken.