Oljepriset kanske inte främst beror på politik ändå
“Bensinpriset behöver fördubblas för att klara klimatmålen” konstaterar SIKA. “Vi ska klara klimatmålen utan att höja priserna kraftigt” svarar miljöminister Andreas Carlgren. Möjligen är det så att det inte spelar någon roll vare sig vad SIKA eller Andreas Carlgren vill. Om teorin om Peak Oil stämmer, det vill säga att världen nått den maximala oljeproduktionen och att produktionen nu kommer att börja minska, så finns det bara en riktning för oljepriset de kommande åren.
På kort sikt är det ett hot som borde skrämma mer än klimathotet, vilket bland annat uppsalaprofessorn Kjell Aleklett, som är en av världens ledande forskare om Peak Oil, varnat för om och om igen. Hela den västerländska ekonomin bygger på relativt billig och lättillgänglig olja. Inte minst gäller det livsmedelsproduktionen, där prisökningarna långt ifrån bara handlar om biobränslen, utan också om det historiskt höga världsmarknadspriset på drivmedel. Det finns ett rakt och tydligt samband mellan tillväxt och oljeanvändning globalt. Skulle nu tillgången börja vika och priserna därmed skena finns all anledning att vara orolig för den globala ekonomin. Om bara några år kan ett oljepris på 120 dollar fatet framstå som rena budgetpriset.
Skulle oljepriset börja skena ytterligare (och dollarn stärkas) så är vi snart uppe i en 17-18 kronor litern för bensin i Sverige. Det är ingen djärv gissning att det då börjar få ganska markanta effekter på resor och transporter och därmed på hela den svenska ekonomin. Globalt handlar det i så fall om en recession som får den amerikanska kreditoron att framstå som en krusning på ytan.
I ett sådant läge är det helt andra frågor som kommer att ställas till svenska och andra politiker. Det är frågan om varför man inte gjorde tillräckligt för att minska oljeberoendet och för att ställa om från oljeekonomin, inte för klimatets skull utan för ekonomins. Problemet med dagens klimatpolitik är nämligen att vi antas ha flera decennier på oss att vända utvecklingen, vilket också präglar de politiska förslagen. Om vi har nått Peak Oil, så handlar det inte längre om decennier utan om år. Dagens omställningstakt kommer då att framstå som sorgligt handlingsförlamad, och domen kommer att vara hård över en politisk generation som lät ekonomin kollapsa därför att man inte förmådde ta de krafttag som krävdes.
Även den som inte bekymras över ekonomin, utan endast över klimatet, har skäl att vara orolig. För den mest sannolika ersättningen för olja i det korta loppet om oljepriset skenar är inte sol, vind och vatten. Det är kol, också för bränsleproduktion. Och det skulle ju vara en intressant utveckling, att västvärlden lämnar oljesamhället, för att åter träda in i kolsamhället. Det borde leda till eftertanke på många håll.
Läs intressanta inlägg om: politik, oljepris, miljö, klimat, peak oil, ekonomi
Etiketter: ekonomi, klimat, miljöLiknande inlägg
Det är lätt att man i sammanhanget oljepriser glömmer bort att priset för konsument främst är skatter. Det finns ingen annan enskild produkt som ger stater mer i intäkter än beskattning på olja och bensin. Vi har alltså nu snabbt ökande statliga intäkter, och därmed obalans i ekonomier.
Den prisnivå som gör det lönsamt att konvertera kol till diesel och bensin är sedan länge passerad och det är trögheter i system som gör att vi har fortsatt ökade råoljepriser.
Det är även idag så höga prisnivåer på råolja att exempelvis odling av alger för konvertering till biodiesel är lönsamt. Det märkliga är kanske att forskare som Dr Quang Tran, så sent som idag klagade till mig, över hur trögt det är att få fram forskningsanslag till detta lovande område i både Sverige och Norge.
Sverige skulle kunna odla enorma mängder alger, bla på de vidsträckta myrar som upptar ca 20 % av vår ”icke produktiva yta” i Sverige. Om 10% av dessa obrukbara myrar blev odlingsytor för alger, skulle detta täcka hela Sveriges behov av olja eller ca 15 miljoner ton olja. Miljömässigt skulle även denna olja vara oskadlig då den är helt biologisk nedbrytbar och även drickbar.
I USA beräknade man 1998 kostnaden för, olja från algodlingar, i öppna anläggningar i till ca 40 dollar/tunna = 159 liter. Säg avrundat 2 SEK/liter. (1,67). Då betalade man och köpte koldioxid som är algernas viktigaste föda.
Oljeproblematiken är för Sveriges del främst en politisk fråga. Vi har myrar, vi har överskott och kan utvinna ännu mer CO2 från olika processer. Det finns idag inget billigare alternativ att ta fram ny diesel på. Det åtgår ca 0,8 kg CO2 per kg växtmassa, och det är möjligt att uppnå alger som ger 0,4 liter olja per kg växtmassa.
Att odla alger för att reducera CO2 utsläpp är idag det mest miljövänliga vi kan göra.
Vi har en rad politiska låsningar som hindrar utvecklingen. Jordbrukare vill bl.a. tillverka energigrödor på konventionellt sätt. Myrar har blivit naturvårdsklassade då ingen ändå såg nyttan av dem tidigare osv.
Det finns ingen gröda, inklusive sockerrör i Brasilien, som kan ge samma arealavkastning i form av drivmedel som alger kan ge.