Kontraproduktiv ordförandeutmaning

En utmaning om partiledarposten har små chanser att lyckas utan förarbete. Så en utmaning måste ha ett annat syfte - att visa att stödet krackelerar för den sittande partiledaren, att tydliggöra fraktionsstrider eller att förhandla till sig något annat.

Staffan Norberg må vara en av de mer sympatiska vänsterpartisterna, fjärran från de hyllningar till Kuba, revolutionsromantik och drömmar om arbetsfria inkomster som annars verkar prägla vänsterpartiets kongresser. Det är inte svårt att förstå Norbergs problem med eller med , men att kandidera som motkandidat förefaller ändå inte vara särskilt smart.

Istället för att visa på bristande stöd, blev omröstningen till ett kraftfullt förtroendeuttalande för Ohly, som kammade hem 203 av de 223 rösterna, medan Norberg fick 14. Även om Ohly i sitt tacktal slätade över och försvarade Norbergs rätt att vara kritisk, så innebar voteringen att partiets förnyare fick en kraftfull smäll på fingrarna. Sett i det ljust är det värt att ställa frågan vad Norberg hoppades uppnå. Han tvingade inte fram några eftergifter, han visade tvärtom att uppslutningen var närmast total bakom Ohly och det fanns ingen tydlig förnyarfraktion i voteringen. En kontraproduktiv utmaning, med andra ord.
Läs intressanta inlägg om: ,

Technorati Tags: , , , , ,

Etiketter: EU, försvar, Lars Ohly, val, vänster, Vänsterpartiet

Liknande inlägg

4 kommentarer to “Kontraproduktiv ordförandeutmaning”

  1. Din analys att det inte var sÃ¥ produktivt för honom att kandidera stämmer nog väl. Men det är ju alltid givande för oss andra att se att stödet för “Linje Ohly” ligger kvar. :)

  2. Markus, Vänsterpartiet klarar max en mandatperiod till med Ohly. Efter det kan inte ens kamrat 4% rädda partiet kvar i riksdagen. Jag betvivlar på intet sätt att Lars är administrativt kompetent, men han går inte ens genom ett ark folie, än mindre genom rutan! Han kan inte tala till folk så att folk känner det. Och han är inte folklig.

    Nästa period måste tillhöra Josefin Brink, annars är det slut med (v) i Sveriges riksdag.

  3. Det är ungefär det jag menar Nicklas. Att Lars Ohly sitter kvar gör bara att det blir destå lättare för oss borgerliga att argumentera för att folk ska undvika att rösta på vänsterpartierna.

    Josefin däremot kan nog bli lite mer av en utmaning.

  4. Ja säkerligen. Hon kanske inte blir en ny Gudrun, men hon kan säkerligen ta partiet en bra bit bort från gungflyet runt spärren.