… och där dalade hoppet (eller “den osannolikt totala bristen pÃ¥ fingertoppskänsla”)

Jag är fortsatt optimist, konstaterade jag så sent som i morse. Det var dock innan jag läst om regeringens senaste tilltag,nämligen att låta utreda om polisen inte borde få generell tillgång till PKU-registret. Tre reflektioner, så här på midsommarafton:

  1. Så mycket är alltså garantier om ändamålsglidning och specifika syften värda. Varför skulle medborgarna lita på att framgent tänker hålla sig till syftena för FRA-lagen och andra övergrepp på den personliga integriteten?
  2. Ändamålsglidningen är ett blatant brott mot den uppfattning de borgerliga partierna tidigare varit överens om. Jag förhandlade frågan om användning av PKU-registret för centerpartiets räkning och har bra koll på vad som sades. bedyrade att det inte skulle ske någon ändamålsglidning och ville därför ha en generell lag, men de borgerliga partierna krävde bättre garantier, varför lagen blev tillfällig (se t.ex. socialutskottets betänkande).
  3. De borgerliga partiledarna visar nu en osannolikt total brist på fingertoppskänsla när man dagen efter den mest integritetskränkande åtgärd riksdagen har beslutat om i modern tid tillsätter en utredning om ytterligare integritetskränkningar. Man får nästan känslan av att det är på trots och att partiledarna nu struntar i nästa , för nu ska de minsann visa opinionen att de inte är populister som lyssnar på massiv och rättfärdig kritik.

För centerpartiets del önskar jag inte, utan utgår hel enkelt från, att man från riksdagsgruppens sida helt avvisar fortsatta övergrepp på den personliga integriteten. I detta fall har de berörda ledamöterna (Johan Linander och Eskil Erlandsson, som då var ordförande i försvarsutskottet) tidigare varit befriande tydliga.

Jag instämmer med Mary på Mina Moderata Karameller: Ibland tror man inte det man ser. Det har varit lite väl mycket av den varan från allianspartierna på sistone.

Intressant om: , , ,

Technorati Tags: , , , , , ,

Etiketter: övervakning, Centerpartiet, försvar, integritet, regeringen, Socialdemokraterna, val

Liknande inlägg

8 kommentarer to “… och där dalade hoppet (eller “den osannolikt totala bristen pÃ¥ fingertoppskänsla”)”

  1. [...] sedan i sammanhang med datalagringsdirektiv, IP-adressutlämning, ECPAT-filter, buggningslagar och allt annat som passerat det senaste årtiondet, och det är inte ett ljust scenario som målas upp – det du [...]

  2. STASI-lagen har satt en giftdos rätt i hjärtat på den svenska demokratin, och jag kan sätta en slant på att dess befogenheter och användningsområden kommer att utvidgas, långsamt men stadigt under årens lopp. Och missbrukas till alla möjliga olika behjärtansvärda ändamål.

    Det verkade osannolikt, men anything-but-alliansen känns definitivt som ett giltigt alternativ. Och jag säger det som s.k. borgerlig kärnväljare med långvarig motvilja mot den korrupta socialdemokratiska maktmaskinen. Katastrofalt.

  3. [...] Henrik Sjöholm skriver så fanns det kanske en gnutta hopp om att regeringen skulle ha lärt sig något av den [...]

  4. Ett liberalt parti efterlyses. Det är dags för liberala politiker att bilda ett nytt parti. Jag förutspår att ett sådant parti skulle bli Sveriges näst största parti.

  5. Då är det kanske dags att ni dissident centerpartister profilerar sig själva som en räddningspatrull. Ett bra första steg vore att ställa upp på manifestation mot FRA imorgon Måndag. Plats: Riksdagshuset

    Läs mer på http://www.stoppafralagen.nu/

  6. Tro inte allt Du läser i Henrik. Utredningen är tillsatt för att skärpa integritetskraven i nuvarande lag. Den gamla var ett haftsverk. Kostar mycket stora pengar för landstingen och ger dåligt skydd för individen. På en rad områden föreslås skärpningar. Vad gäller PKU finns två uppgifter. Dels att se om Tsunamireglerna ska permanentas. Dels att lösa situationen där två lagar står mot varandra. PKU får endast användas till sjukvård och Polisen har rätt att säkra bevis. Utredare ska först se om polisen överhuvudtaget har behov av information från PKU. Många hävdar att så ej är fallet. Om behov finns ska de vägas mot integritetsskälen som ju talar stark emot. Om det i vissa fall skulle visa sig att polisen väger tyngre än integritet (rädda fem barn som kidnappats av en galen mördare) vilka regler ska då gälla när polisen knackar på PKU dörren.

  7. Anders W Jonsson: Det kommer alltid finnas behjärtansvärda skäl, det är därför principer är så viktiga för att undvika ändamålsglidningar.

  8. Tack för kommentaren, Anders. Jag uppskattar resonerande bemötanden. Jag känner mig dock inte alltigenom lugnad, om vi håller oss till PKU (de övriga delarna har jag inte läst och har alltför dålig koll på för att kommentera).

    Utgångspunkten för PKU-registret är att det endast får användas för ett antal angivna syften (5 kap) i biobankslagen. Det står till och med uttryckligen i lagen (1 kap 4 §) att bestämmelserna om PKU-registret ska ha företräde framför annan lag. För lekmannen blir det därmed svårt att förstå hur polisen har kunnat använda brottsbalken för att kringgå syftet med att lämna ut vävnadsprover.

    Direktiven till utredningen har helt klart en annan ansats. I avsnittet om PKU-registret (s 13ff) tas Socialstyrelsens begäran om ett klarläggande av förhållandet mellan brottsbalken och PKU-registret som intäkt för att pröva en generell ordning där prover ska kunna lämnas ut.

    Utredaren ska (1) pröva om det finns ett behov. Det behöve rinte utredas, det räcker med att läsa vad den tillfrÃ¥gade polischefen i Dagens Medicin säger om att det skulle vara till stor hjälp. DelfrÃ¥ga ett sÃ¥ledes med “ja” besvarad. Därefter ska utredaren (2) undersöka om polisen bör fÃ¥ tillgÃ¥ng till registret och i sÃ¥ fall under vilka förutsättningar. Och där har vi ändamÃ¥lsglidningen i denna explicita uppmaning: Trots att registret mycket tydligt är upprättat i ett angivet syfte vill man nu pröva möjligheten att använda det för andra.

    Och däri ligger också problemet, som jag skrev om ovan. När vi behandlade frågan om identifiering av tsunamioffer bedyrade det ena partiet efter det andra att det var ett undantag, att det inte handlade om ändamålsglidning och att sådant bara kunde komma ifråga under exceptionella omständigheter. Sorry, men jag har svårt att få argumentationen att hänga samman.