FRA-lagen går fortfarande att förbättra
Även om det bästa skulle vara att FRA-lagen aldrig antogs, är det nog ett faktum vi kommer att få leva med. Mona Sahlin har idag kommit med det välkomna beskedet att hon vill riva upp lagen i dess nuvarande lydelse. Men hon gör också klart att hon vill ha signalspaning i kabel i någon form och vill haka på ytterligare rättssäkerhetsgarantier.
I sak skiljer det sig intemycket från det Fredrick Federley och Annie Johansson försökt att uppnå. Däremot kan, och bör man, konstatera att det som uppnåddes i voteringen förra veckan inte var tillräckligt och att det kommer att krävas mer i den tilläggsproposition som utlovats till hösten. Därför är det välkommet att höra att Fredrick och Annie nu undersöker vilka ytterligare krav som bör ställas för att lagen ska bli acceptabel (bra kommer den nog aldrig att bli).
Därmed kan det också vara dags att ta ytterligare steg i debatten och börja resonera mer om vad som ska komma än vad som varit. Snarare än att fortsätta skälla kan det vara dags att formulera de förväntningar och förhoppningar vi har på Fredrick, Annie och de övriga kritiska alliansrösterna inför höstens behandling. Mobiliseras den kraft vi sett de senaste dagarna i bloggosfären kan mycket vatten rinna under broarna fram till nästa riksdagsbeslut.
Med det tänkte jag också presentera mina förväntningar på höstens behandling. Det är en början och långt ifrån en uttömmande lista, som bör fyllas på och förändras, men något att utgå från:
- Regeringen bör inte ha möjlighet att styra operativ underrättelseverksamhet, utan även dess beställningar bör prövas juridiskt. Vill man inte låta en myndighet (under regeringen) pröva beställningarna får det ske genom domstol. Att ge regeringen möjlighet att styra direkt är att sätta ett fruktansvärt vapen i händerna på en mindre nogräknad regering.
- Skyddet för enskilda personer som utsätts för spaning behöver stärkas ytterligare. Att det ska krävas “synnerliga skäl” är en förbättring, men fortfarande kan t.ex. SÄPO skicka beställningar pÃ¥ övervakning till FRA om de fÃ¥tt nej i domstol. Genom att kräva ytterligare ett domstolsbeslut när man riktar spaningen och dessutom utse ett offentligt ombud försvinner den möjligheten.
- Avgränsningarna mellan FRA och annan verksamhet måste göras mycket tydligare och avgränsas genom lagstiftning. Vill man inte ha ett absolut förbud för att vidarebefordra information om ett kommande brott kan man t.ex. snegla på sekretessen inom hälso- och sjukvården, där personalen har rätt (men inte skyldighet) att polisanmäla brott som ger minst två års fängelse, som mord eller grov misshandel.
- Information som fastnar i FRA:s nät måste omfattas av en sträng sekretess. I propositionen resonerar regeringen kring meddelarfriheten, som också omfattar FRA:s anställda, och konstaterar att den inte bör förändras. Därmed kommer en sträng sekretess att gälla utrikes förhållanden, medan annan information, t.ex. om privata förhållanden kommer att omfattas av meddelarfriheten. Givetvis bör inte FRA-anställda kunna sälja information som råkar flyta in till kvällspressen.
- NÃ¥gon form av Ã¥tgärder (och detta blir nÃ¥got mer vagt) för att avgränsa möjligheten till generella sökningar. Det kan t.ex. handla om krav pÃ¥ att FRA eller nÃ¥gon annan myndighet har indikationer pÃ¥ att man bör rikta en sökning i en viss riktning (snarare än “känna pÃ¥ sig” att det vore bra att spana pÃ¥ alla mail pÃ¥ arabiska) under en viss tid (dvs inte lÃ¥ta sökningar ligga pÃ¥ obestämd tid).
Fortfarande återstår naturligtvis den stora frågan till både borgerliga partier och till socialdemokraterna som alla i grunden är för FRA:s massövervakning: Finns det en enda studie eller ett enda konkret exempel på vad man förväntar sig att uppnå med lagen? Den frågan förtjänar också ett svar i höst.
Intressant om: politik, fra, övervakning, integritet
Etiketter: övervakning, bloggosfären, handel, integritet, Mona Sahlin, rättssäkerhet, regeringen, sjukvård, SocialdemokraternaLiknande inlägg
[...] ännu mera här, här, [...]
Jag skulle vilja dra frågan du ställer i det sista stycket ett steg längre:
Finns det ett enda exempel på en rapport eller annan form av information från FRA, som gjort Sverige det allra minsta lilla säkrare? Vad som helst sedan andra världskrigets slut och fram till nutid; ett enda litet exempel, snälla!
ROI pÃ¥ över en halv miljard om Ã¥ret förefaller inte direkt vara av nÃ¥gon större dignitet, om man säger sÃ¥…
Jag har själv tidigare varit inne på samma spår, det vill säga att undersöka om det går att förbättra lagen istället för att skrota den. Men, som du själv indikerar, finns det allvarliga problem som får mig att tveka:
a) alla system som innehåller information som är värd pengar eller kan ge makt över andra människor kommer förr eller senare att missbrukas
b) ingen har kunnat presentera ett realistiskt förslag pÃ¥ hur en “övervakning av övervakarna” ska gÃ¥ till. Tvärtom vittnar mÃ¥nga om att sökningen och informationsinhämntningen är oerhört komplex med upp till en miljon sökparametrar. Vem har resurser att övervaka FRA och hur ska det rent tekniskt gÃ¥ till?
c) historien har lärt oss att de som vill övervaka oss kommer att gå längre än vad de får (se bara på IB-affären, Watergate, samt att FRA redan nu har inhämtat och lagrat information ifrån det fasta nätet trots att det inte ingick i deras uppdrag). Den nya signalspaningslagen skapar enorma tekniska möjligheter för en eller flera samvetslösa personer att gå mycket längre än vad man har kunnat göra med tidigare teknik.
d) vad man får söka på och vilka som söker måste vara reglerat på ett sätt så att det inte lätt kan ändras vid ett maktskifte. Nu är det bara en ny riksdagsmajoritet som skiljer oss från att man utnyttjar lagen för att spana efter porrsurfare, invandrare, fildelare, judar eller personer som avslöjar/läcker information om lagbrott.
e) vi lägger oerhört mycket makt i händerna på ett fåtal personer som rent tekniskt har obegränsad tillgång till all information som finns om alla svenskar
f) de som vill diskutera något hemligt kommer att kryptera det, på samma sätt som brottslingar idag köper prepaid-telefoner för att undvika att bli spårade. Lagen kan bara användas mot vanliga människor som är oskyddade.
g) blotta misstanke om att någon läser det vi skriver och lyssnar på vad vi säger kommer att förändra våra beteenden. I framtiden måste vi förutsätta att allt vi tipsar tidningar om, våra bankaffärer och våra kärleksbrev kommer att granskas av någon och vi måste därför agera enligt det. Jag kommer aldrig att läcka något till en tidning om jag inte kan lita på källskyddet. Det är tveksamt om jag kommer att vilja agera politiskt i framtiden, vem vet när eller hur det kommer att kunna användas emot mig?
h) integritetsintrånget är inte att någon läser din din post eller att någon kollar var du har surfat. Intrånget är att staten kan göra det när som helst den behagar.
Kort sagt det vi VET är att systemet förr eller senare kommer att missbrukas, och vi VET att det är MYCKET stor risk att vi aldrig kommer att upptäcka det med några kontrollmekanismer. För mig låter det som ett större hot mot oss svenskar, vår öppenhet och vår demokrati än vad några terrorister som är korkade nog att inte kryptera kan åstadkomma.
En sedelärande historia som om korruption och avlyssning av premiärministern och hundratals andra högt upsatta politiker och ämbetsmän i Grekland finns hos IEEE. (http://www.spectrum.ieee.org/print/5280)
Jag menar att innan någon öppnar ett mail så bör antingen sändaren eller mottagaren vara misstänkt för något, och det måste finnas en instans som gör en bevisvärdering innan man kan säga att jag är misstänkt. På samma sätt måste det finnas en brottsmisstanke mot ägaren till en IP-address innan man undesöker vilka webplatser han har besökt och vad han har gjort på dessa. Om man har en misstänkt så kan man redan idag vända sig till den misstänktes internetleverantör för att avleda den personens internettrafik till FRA på samma sätt som man idag gör med telefoni.
Mvh /Fredrik
[...] länkar till Henrik Sjöholms hemsida där han försöker vara en vuxen och resonerade människa och ge förslag på hur vi skall hantera [...]
Fredrik
I stort allt som du skriver om kan du överföra till all offentlig verksamhet och myndighetsutövning.
Polisen kan missbruka sin ställning - Skall vi polis
Försäkringskassan kan missbruka sin ställning - Skall vi Försäkringskassa
Sjukvårdspersonal kan missbruka sin ställning - Skall vi ha sjukvård
Domstolar kan missbruka sin ställning - Skall vi ha domstolar.
Politiker kan missbruka sin ställning - Skall vi ha politiker
Militären kan missbruka sin ställning - Skall vi Militär
FRA kan missbruka sin ställning - Skall vi ha FRA
Slutligen
Människor kan missbruka sin ställning - Skall vi ha människor
Inget system och mänskligt liv kan undvika att orsaka negativa konsekvenser. Vi väljer ändå att bygga system och leva våra liv.
Kan det vara någon större skillnad just med FRA lagen.
Är internet en helig frizon. Varför då.
Ju mer komplexa system människan bygger destå mer komplexa kontrollsystem behövs. Oundvikligt !!
Vill man göra livet fritt ! Bygg en koja i skogen och lev utanför samhället. Skit i internet och odla morötter utanför Los bland Hjortronbuskagen.
Utopismen har aldrig lyst starkare än i FRA frågan.
MVH
Anders B Westin
Hej Henrik,
Intressant sammanställning! Skönt med personer som är konstruktiva
Några påpekanden ang punkt 2, 4 och 5.
2) FRA får inte vara en väg för SÄPO och andra brottsbekämpande myndigheter att gå runt regler som de måste följa. Det är förbjudet. Sen måste man givetvis ha en noggrann kontroll så att de faktiskt inte sker ändå. Där har FUN, Datainspektionen och andra en viktig roll att spela.
4) Måste erkänna att jag inte är en expert här, men man inför ju också en ny paragraf i sekretesslagen till skydd för enskilda. Riksdagen har även nyligen antagit en lag om personuppgiftsbehandling i försvarsunderrättelseverksamhet, där skyddet också stärks. Detta var en av de synpunkter Integritetsskyddskommittén hade på försvarsunderrättelseverksamheten, att skyddet för den enskilde var för svagt.
5) Tillstånden är tidsbegränsade till 6 månader, sen måste ett nytt tillstånd sökas.
/Per
Tack för intressanta kommentarer!
Björn
Som framgÃ¥tt sÃ¥ instämmer jag i ifrÃ¥gasättandet av nyttan. Det är fascinerande att höra den ene politikern efter den andre tala om “rikets säkerhet” utan att nÃ¥gonsin specificera nÃ¥got.
Fredrik
Utan att gå in i detalj på svaren, så har jag samma analys om problemen och riskerna. Man bygger nu ett stort och dyrt system till begränsad nytta och med stora risker. Det borde vara nog för att få majoriteten att tänka om. Men eftersom det tyvärr finns en solid majoritet för ett omarbetat förslag är det viktigt att fixa ett antal restriktioner som inte är så lätta att komma runt.
Hit hör en tydligare juridisk prövning, fristående från regeringen (till skillnad från underliggande myndigheter), straffansvar och helst en tydligare konstitutionell reglering av integriteten. Det senare skulle också kunna vara en hävstång för att ifrågasätta övervakningen som sådan.
Anders
Tack för berömmet på din blogg. Samtidigt tycker jag nog att det finns skäl att vara skeptisk till det som nu sker. Även om alla system kan missbrukas öppnar naturligtvis ett allomfattande övervakningssystem för ett missbruk av helt andra proportioner.
Per
Kommentarer till kommentarerna:
2. Precis. Det gäller att åstadkomma så vattentäta skott som möjligt. Men det enda sättet att göra detta på riktigt är att komplettera en myndighetsprövning med en lika stringent och rättssäker prövning som omger andra hemliga tvångsmedel.
4. Regeringen resonerar just kring detta i propositionen och skriver uttryckligen att man inte vill undanta övervakningen frÃ¥n meddelarfriheten. Detta motiveras nÃ¥got märkligt med att det skulle försvÃ¥ra insynen i FRA:s arbete, medan det i praktiken gör det fritt fram för anställda att prata med medier (meddelarfriheten gÃ¥r före “vanlig” sekretess). Menade man allvar med insynen skulle man naturligtvis välja andra instrument och ingen har väl hävdat att inskränkningarna i meddelarfrihet skulle gälla FRA som organisation?
5. Sex månader är ett bra första steg, men vill man göra sökningarna mer precisa och avgränsade borde förmodligen söktiden göras än kortare.
För att förtydliga vad jag är ute efter. Snarare än att lÃ¥ta Säpo (eller försvarsmakten) beställa sökningar efter “islamistiska terrororganisationer” och därmed fÃ¥nga alla som ägnar sig Ã¥t terrorfetischism (obehagligt, men knappast ett hot mot rikets säkerhet), bör man kräva att man spanar efter ett specifikt hot (en indikation pÃ¥ att det förbereds ett angrepp mot…) vilket ocksÃ¥ innebär att man sätter ramar för övervakningen i tid och för vad som fÃ¥r granskas. Därmed skulle FRA t.ex. förbjudas att rent generellt granska banktransaktioner för att leta efter terrorfinansiering pÃ¥ mÃ¥fÃ¥.
Återigen: Huvudalternativet bör naturligtvis vara att skrota lagen helt och hållet. I brist på det alternativet är rejäla förbättringar faktiskt att föredra.
Henrik
Nyttan med signalspaning kan man aldrig veta i förväg.
Samhället kan inte lÃ¥ta en stor ny “verklighet” växa fram utan att ens försöka förstÃ¥ och att ha möjlighet att kontrollera.
Själva signalspaningen är den successiva lärdomen.
Internet är en mänsklig selektionsarena. Det finns i den hittillsvarande verkligheten inte en selektionsarena som inte missbrukats i destruktivt syfte. Det är att betrakta som en naturlag.
Signalspaning är bara en variant av bondesamhällets tjyvtitt bakom gardinen, skvaller eller kvinnornas syjunta.
Skillnaden är det komplexa i storlek och överskådlighet.
Det är därför dina förslag och riksdagens nogsamma arbete är så viktigt .Missbruk måste minimeras och förhindras ända ned till den ofrånkomliga sannolikheten.
Men signalspaning kan aldrig undvikas så länge det finns tekniska system som kan förmedla mänsklig ondska och illvilja..
Det är bara att inse att med teknisk utveckling så finns en baksida som heter avancerade och svårbegripliga kontrollsystem.
Det finns bara ett sätt att hindra detta. Stoppa utvecklingen eller rättare sagt stoppa evolutionen.
Alternativt likt strutsen stoppa huvudet i sanden.
Kämpa på med kloka politiska förslag!
Anders,
Dina exempel bara bekräftar det jag säger. Poliser inte bara kan missbruka sin ställning, de gör det. Enligt yttrandefrihetsexperten Anders R Olsson är poliser överrepresenterade bland de som fälls för dataintrång. De sitter med ständig tillgång till databaser och kan lätt kolla dotters pojkvän i brottsregistret vilket naturligtvis är ett missbruk av deras tjänsteställning. Sjukvården läcker också flitigt till pressen.
99% av Sveriges befolkningen tycker trots det att vi behöver poliser, sjukvård, domstolar och politiker och människor. Så även jag. Däremot är jag inte övertygad om att vi behöver en statlig myndighet som har tillgång till allt jag gör på nätet.
De som jobbar på FRA (eller de som styr dem) kommer också att missbruka sin ställning. Skillnaden är att när det gör det så blir det riktigt farligt. Tänk utpressning, att läcka uppgifter om politiska motståndare till polis, skattemyndigheter och press. Möjligheterna är oändliga, vi har snart hela vårt liv på nätet. Visste du att FRA inte bara kommer att leta efter de hot som regeringen bestämmer att man ska leta efter? FRA kommer också enligt §4 att få rätt att tipsa andra myndigheter om de hittar någon brottslig verksamhet oavsett hur banalt brottet är. Om de vill.
Jag har inte begått några brott men jag betackar mig för att bli godtyckligt och slumpmässigt avlyssnad. Jag har fortfarande ett privatliv som jag är rädd om. Och jag vill inte hamna i något åsiktsregister.
Men kom igen, övertyga mig! Det krävs tunga skäl för att väga upp europakonventionens artikel 8 om rätt till privatliv så jag vill ha bättre argument än diffusa hotbilder eller att en majoritet av riksdagen har röstat igenom lagen och att den därför är ett faktum. Lagar som saknar folkligt stöd kan rivas upp. All makt utgår från folket.
Du säger vidare: “Inget system och mänskligt liv kan undvika att orsaka negativa konsekvenser. Vi väljer ändÃ¥ att bygga system och leva vÃ¥ra liv.”. Det finns grader i helvetet. Jag jobbar med att bygga system. Där jag jobbar försöker vi att undvika att bygga system som är uppenbart dÃ¥liga eller onödiga. Och där det finns risker mÃ¥ste man skydda sig mot riskerna. Vissa system är helt enkelt för farliga för att de ska fÃ¥ användas. Ã…terstÃ¥r att se om detta är ett sÃ¥dant system.
Slutligen vill jag hävda att internet är lÃ¥ngt ifrÃ¥n en “helig frizon”, tvärtom är det mindre av en frizon än andra omrÃ¥den. Visste du att om du läser mina vanliga frimärksbrev sÃ¥ kan du fÃ¥ tvÃ¥ Ã¥r i fängelse enligt lagen om posthemlighet. Men den lagen är förstÃ¥s ifrÃ¥n ett Ã¥rhundrade när privatlivet faktiskt betydde nÃ¥got för vÃ¥ra lagstiftare.
Mvh /Fredrik
Förbättringsförslag:
1) Reglera FRA:s samarbete med andra länder i lag. I proppen regleras FRA:s rapportering till uppdragsgivarna här hemma, medan utlandssamarbetet lämnas därhän. Det enda som sägs är att information inte får utbytas som kan skada svenska intressen eller enskilda i Sverige. Det räcker inte.
2) Reglera FRA:s s.k. metodutveckling. Det är inom ramen för denna som man hittills kunnat ägna sig åt bl.a. generell trafikdatainhämtning, som SVT påvisat. Man kan till exempel lagstifta om att metodmaterialet aldrig får komma till användning i underrättelseproduktionen eller utbytas med andra länder.
3) Kabelinhämtningen måste begränsas, så att trafikvolymerna hålls nere:
a) Begränsa antalet “samverkanspunkter”, som FRA fÃ¥r koppla in sig pÃ¥. Man kan t.ex. föreskriva att FRA bara fÃ¥r inhämta trafik vid en punkt Ã¥t gÃ¥ngen.
b) Tidsbegränsa tillstånden för kabelinhämtningen. Det kan handla både om hur många timmar per dygn som FRA får inhämta trafik, och tidsutdräkten för spaningen uttryckt i dagar eller veckor. Tillstånden ska omprövas och FRA måste kunna visa på såväl underrättelsebehov som uppnådda resultat.
Justitiedepartementet reagerade på kabelspaningens omfattning under remissrundan. I andra länder förekommer det tidsbegränsade tillstånd för specifika trafikstråk. Det är något helt annat än FRA-förslaget: att filtrera ALL trafik HELA TIDEN
4) Förhandspröva alla sökbegrepp som är hänförliga till personer i Sverige.
5) Tillsätt en sanningskommission och ge den uppdraget att granska FRA:s verksamhet fram till idag ur ett integritetsperspektiv. För att detta ska bli effektivt måste FRA:s personal lösas från sin tystnadsplikt.
Det finns som synes en hel del att rätta till i höst.
Jonas,
Bra förslag. Jag vill dock vara ännu mer restriktiv på punkt 3 och 4.
Angående 3: Att minska trafikvolymen genom att begränsa antalet samverkanspunkter eller genom tidsbegränsning löser ju inte grundproblemet, dvs att alla övervakas oavsett om de har gjort sig skyldiga till något brott eller ej. Det gör det bara något mindre sannolikt att just ditt mail blir scannat.
Varför inte begränsa så att FRA bara får tillgång till trafik som har en destinationsadress eller originerande adress i ett eller flera specifika länder som FRA har fått direktiv att spana på? Dessutom bör trafik mellan Sverige och välkända utländska servrar, t.ex. gmail, blogger, hotmail, google, m.fl, filtreras bort. Denna typ av trafik bör ändå vara ointressant för FRA om deras underrättelseverksamhet riktas mot utlandet.
Angående 4, varför inte förhandspröva alla sökbegrepp? Annars är risken för missbruk genom användande av väldigt snäva sökbegrepp uppenbar.
Dessutom bör man reglera vad FRA får lagra i sina register om svenska medborgare, samt hur länge.
Slutligen bör det göras klart att ingen information ifrån FRA får användas vid brottsbekämpning i Sverige så länge det inte rör sig om brott som hotar rikets säkerhet. Om inte det görs är risken för ändamålsglidning uppenbar.
Mvh /Fredrik
Fredrik
Nu är du ändå en pragmatiker som försöker hitta lämpliga avvägningar.
Det är väl ändå så det måste bli.
Tack för intressanta och konstruktiva tankar samt konkreta och talande exempel!
Alla ändringsförslagen från Jonas och Fredrik är intressanta att titta vidare på,inte minst möjligheterna att begränsa omfattningen på FRA:s spaning. Jag ska för min del försöka vidarebefordra dessa och andra tankar.
Den bästa förbättringen är att avskaffa FRA-lagen, inte att modifiera den.
Det är orimligt att en riksdagsmajoritet röstar i genom en lag som 90% av folket är emot. Vi måste få bindande folkomröstningar av alla viktigare beslut i Sverige.
Ibland åsyftas det att om man är negativ mot FRA-lagen så är man naiv när man inte tror vi har någon hotbild. Likaså vill jag säga att man är naiv om man tror att FRA:s införskaffade information inte kommer att missbrukas, och ingen mängd kontrollorgan fyllda med byråkrater kommer att förhindra detta. Vill exempelvis amerikansk underrättelsetjänst ha tillgång till data från FRA så får de det, formellt eller informellt. Byråkrater kommer aldrig att stå upp och dra i nödbromsen. I riksdagen var det 1 av 349 som gjorde det, och först efter en omfattande påtryckningskampanj från folket.
Läste just en av punkterna i återremissen i SvD:
Ett integritetsombud ska närvara vid tillståndsgivningen.
Vad jag förstår ska integritetsombudet vara en garant för att ingen otillbörlig spaning riktas mot personer i Sverige.
Detta räcker inte. FRA har själva förklarat att det förvisso finns sökbegrepp med från början inom uppdragsgivarnas inriktningar. Men sedan förändras parametrarna och helt nya sökbegrepp tillkommer allteftersom FRA arbetar med ärendet. Detta har ju FRA:s ledning förklarat vid åtskilliga tillfällen.
Integritetsombudet eller en annan kontrollinstans måste alltså fortlöpande ägna sig åt förhandspövning av sökbegrepp. Det räcker självklart inte med kontroll vid tillståndsgivningen.
Nej, som förslaget ser ut nu, verkar det vara rena kosmetikan.
Vad är det som förespråkarna inte förstår, trots att kritikerna säkert försökt förklara för dem?
Kontrollorganen måste följa upp spaningsuppdragen och sökbegreppen hela tiden. Inte bara vid tillståndsgivning och vid efterkontroll.
Nyckelordet är FÖRHANDSPRÖVNING, åtminstone av alla parametrar som ska riktas mot personer i Sverige, eller svenska medborgare utomlands. Detta oavsett om sökbegreppen finns med från början inom inriktningen eller ej.
Man kan också fråga sig hur den domstolsliknande nämnden ska arbeta.
Nämnden ska bland annat säkerställa att kriteriet “synnerlig vikt” är uppfyllt vid spaning mot enskild person. Men här inställer sig samma frÃ¥ga som för integritetsombudet.
När ska denna prövning göras? Är det bara vid tillståndsgivningen och vid efterkontroll? I så fall har vi precis samma problem som vid spaningen mot svenskar.
“Synnerlig vikt”-kriteriet mÃ¥ste prövas fortlöpande inom spaningsuppdragen. Ã…terigen är FÖRHANDSPRÖVNING den enda framkomliga vägen. Vad är det för krav som kritikerna ställt egentligen?
Ju mer jag läser om återremissen, desto mer urvattnad blir den.
Visst är det viktigt att vi har en nyanserad debatt i FRA-frågan och jag välkomnar de intressanta och konstruktiva synpunkter som här framlagts.
Emellertid bör man fråga sig huruvida det kan bli kontraproduktivt att diskutera eventuella förbättringar av en lag som så tydligt saknar folklig förankring. Risken finns att man genom en debatt om förbättring legitimerar lagens existens.
Jag skulle gärna vilja citera Anders Eriksson, ordförande i registernämnden.
“Om förslaget genomförs skulle Sverige vid en internationell jämförelse komma att framstaÌŠ som ett skräckexempel vad gäller rättssäkerhet och skyddet för den personliga integriteten.”
För att tydligöra citatets dignitet bidrar jag också med en kort sammanställning avseende registernämndens uppgifter.
Nämndens uppgifter är:
- att kontrollera att de register Säkerhetspolisen för överensstämmer med lagstiftningen (Lagar och förordningar)
- att se till att personer som ska anlitas av staten, kommuner eller landsting där känslig verksamhet förekommer inte utgör en risk för Sveriges säkerhet (registerkontroll).
- att förhindra terrorism genom kontroll av personer i Säkerhetspolisens register (registerkontroll enligt 14 § Säkerhetsskyddslagen, 1996:627)
(http://www.registernamnden.se)
Jag håller fullständigt med om den risken och det är inte något lätt övervägande. Jag misstänker att ett antal framträdande politiker har investerat så mycket prestige (och att socialdemokraterna trots allt inte vill driva det dithän) att lagen förmodligen inte kommer att upphävas. Men genom att kräva att den görs specifik, att övervakningen måste ha ett bestämt mål, grundat på en misstanke osv kan åtminstone det eviga massövervakandet förhindras.