Mer önsketänkande än könsförtryck i alliansens syn på Sahlin
Liksom PM Nilsson har jag upprepade gånger hör hur företrädare för alliansregeringen överslätande och lätt föraktfullt skrattat åt Mona Sahlin (via Jonas Morian). Det är lätt att instämma i påpekandet att hon är en av de mest erfarna statsministerkandidaterna Sverige någonsin haft, men en mycket lång bakgrund i partipolitiken, som riksdagsledamot och som minister.
Däremot är jag inte lika säker på att det är ett försök att politisera hennes kön och rida på den djupt sittande föreställningen att män är mer lämpade att leda ett land. De föraktfulla kommentarerna kommer också från kvinnor, som i andra sammanhang är fullt beredda att kämpa hårt för kvinnors ledarskap.
Snarare är det ett uttryck för önsketänkande. Alliansen har inte haft någon lätt resa sedan valet och de egna misstagen har bäddat för socialdemokraternas framgångar i opinionen. Allt Sahlin har behövt göra har varit att luta sig tillbaka och förnöjt se på regeringens problem. Det är naturligtvis inte ett uttryck för svaghet, utan en rationell strategi byggd på att alla inhopp från hennes sida i debatten skulle ge regeringen möjlighet att skifta debatten från de egna misstagen till en fråga om höger och vänster.
Till detta kommer nu också en vikande konjunktur, vilket knappast gör utsikterna inför valet 2010 ljusare. I det läget är det inte svårt att förstå att man ägnar sig åt önsketänkande ifråga om Mona Sahlin. Man vill helt enkelt att hon ska vara svag, okunnig och obegåvad så mycket att man faktiskt tror på det. Risken är också att man börjar agera utifrån den premissen och hoppas att socialdemokraterna ska slänga bort valet på samma sätt som Göran Persson gjorde 2006.
Önsketänkandet om socialdemokratins svaghet riskerar att bli ett fatalt misstag inför valet 2010. En avgjort bättre strategi är att utgå från att socialdemokraterna och Mona Sahlin är erfarna, smarta och goda taktiker och agera utifrån detta. Det ställer krav på att man satsar mer på den egna strategin och styrkan än hoppas på motståndarens misstag. Det må vara en svårare strategi, men också med betydligt större möjligheter till framgång.
Intressant om politik, mona sahlin, alliansen, valet 2010
Etiketter: alliansen, Göran Persson, Mona Sahlin, regeringen, Socialdemokraterna, USA, val, valet, vänsterLiknande inlägg
Nu är det ju inte bara män som står för skapandet och upprätthållandet av könsmaktsordningen, utan kvinnor gör så i lika utsträckning. Män och kvinnor socialiceras trots allt in i samma patriarkala struktur, även om de roller och placeringar respektive kön ges är tämligen olika. Att sedan dessa kvinnor i andra sammanhang representerar en strävan mot jämställdhet, betyder inte nödvändigtvis att de alltid ser klart. Jag kan därav inte se ditt argument som adekvat.
M.v.h.
Det är väl klart att en kvinna kan bli statsminister. Har någon påstått något annat? NEJ. Ack, vilken fjantdetbatt!