Vad EU-debatten borde handla om
Mitt engagemang för EU kommer ur den djupa övertygelsen att fredssträvan och försvaret för mänskliga fri- och rättigheter inte stannar vid nationella gränser. Ju mindre “nationellt självbestämmande” de europeiska, och, för den delen, övriga, länderna har när det gäller att förtrycka individer, minoritetsgrupper eller hetsa till krig mot sina grannländer desto bättre.
Därför blir man bestört när kommissionen förhandlar bort just de grundläggande mänskliga rättigheterna. Genom att ge klartecken till Italiens program för att identifiera romer med hjälp av fingeravtryck öppnar man för en systematisk diskriminering av en redan utsatt folkgrupp. Oavsett vad den italienska regeringen nu säger om icke-diskriminering och att man “förtydligat” att det inte handlar om att registrera romer, så talar alla rapporter om att arbetet i praktiken syftar just till det. Att diskrimineringen sker genom tillämpning och inte är inskriven i lagtexten spelar mindre roll.
För ett antal år sedan frös de övriga EU-länderna ut Österrike då det högerpopulistiska och nationalistiska Frihetspartiet tog regeringsmakten. Det var förmodligen förhastat och ingen visste riktigt vad aktionen var avsedd att leda till (menade man t.ex. att EU skulle kunna underkänna nationella val?). Men det är en stark kontrast mot idag, då kommissionen inte bara låter bli att protestera, men sätter också godkännandestämpeln på en politik som till och med går längre än vad Jörg Haider vågade genomföra när han förnekades tillträde till EU-mötena.
Skrämmande.
Intressant om politik, eu, italien, österrike, immigration, rasism
Etiketter: EU, försvar, regeringen, valLiknande inlägg
