Intetsägande partiledardebatt
Gårdagens partiledardebatt i Agenda blev till slut en ganska intetsägande historia. Delvis handlade det om formatet - när alla ville höra hur partiledarna skulle tackla den akuta finanskrisen, valde programledarna att lägga ämnet sist. Men det handlade också om sju partiledare som alla är rådvilla själva inför framtiden.
Det bestående intrycket av debatten är att ingen partiledare talade om framtiden. Jan Björklund var den ende som, ytligt, tangerade ämnet, då han talade om att “vi kommer att klara ut den här krisen”, men i övrigt var det fokus på nutid och avsevärt mer motståndarens fel och brister än de egna förtjänsterna.
Att oppositionen skäller och kritiserar är naturligt, även om de skulle kuna göra också det på ett klyftigare sätt än att hänga upp sig vid procentsatser i a-kassan. Men från regeringshåll bör man försöka lyfta debatten något, låta Sahlin och hennas kompanjoner skälla och istället föra sin egen debatt. Det betyder inte att man ska avstå från angrepp, men att man ska portionera dem rätt.
Göran Persson var strålande på det. Han kunde föra en helt egen debatt under två timmars partiledardebatt i TV då han var som bäst. Självgoda utläggningar om hur han i stort sett ensam räddat Sverige på 90-talet blandades med tankar kring Folkhem 2.0 eller etisk djurhållning. Någon gång under debatten kom också generalangreppet på moderaterna för deras politik, men det kom koncentrerat och hårt, då det väl kom. För motståndarna var det naturligtvis frustrerande med en statsminister som aldrig gick i svaromål och som talade om sina egna frågor, men det var onekligen effektivt.
Bäst i gårdagens debatt var Lars Ohly och Fredrik Reinfeldt. Båda var ganska effektiva i att få ut sitt budskap (kanske är Ohlys stora problem just det att han lyckas beskriva det egna partiets politik så väl att de flesta inser att det är inte vad de vill ha), med enkla och raka formuleringar.
I slutet vann alliansen på walk over, när oppositionen föll samman framför TV-kamerorna. När “vem tar vem” nu sändes live såg vi på ena sidan fyra glada allianspartiledare som helt tysta kunde se oppositonspartierna försöka förgöra varandra. Efter en lång uppförsbacke kan Sahlins valhänta hantering av regeringsfrågan vara alliansens nya möjlighet.
Ska svensk politik engagera inför valet 2010 är det hög tid att samtliga partiledare går hem på kammaren och funderar över vilket budskap de vill vinna valet på. Gårdagen imponerade som sagt inte.
Läs intressanta inlägg om: politik, val, partiledardebatt, alliansen, socialdemokraterna
Etiketter: alliansen, Fredrik Reinfeldt, Göran Persson, Jan Björklund, Lars Ohly, Moderaterna, oppositionen, Socialdemokraterna, val, valetLiknande inlägg
