C-väljare har aldrig lutat åt vänster
Det blir ett nytt gästspel (kan man gästspela på sin egen vilande blogg?) när jag läst vad socialdemokraten Reza Javid skrivit om centerpartiets position i svensk politik. Reza skriver:
Den extrema högervridningen inom centerpartiet medförde att väldigt många av partiets traditionella väljare, socialliberaler, vände sig till för det mesta socialdemokraterna och det nybildade kristdemokraterna och till en viss del även moderaterna och miljöpartiet.
Det är förvisso en populär myt hos dem, både inom centerpartiet och socialdemokratin, som vill påskina att centerpartiet för 15-20-30 (beroende på graden av nostalgi) var ett mittenparti i meningen stöttade en socialdemokratisk regering.
Yes, centerpartiet har samarbetat i regerinsställning med socialdemokraterna, fram till ATP-omröstningen 1957, då partiet lämnade regeringen eftersom man inte kunde acceptera att ATP genomfördes (partiet stod som bekant för en egen linje - den personliga frivilliglinjen, som på många sätt levt kvar i diskussionerna kring grundtrygghet, på gott och ont). Men, det var inte då partiet var som störst, utan det var i valet 1973, då centerpartiet klivit fram som de stora utmanarna mot den socialdemokratiska hegemonin. Det var decentralismen, småföretagandet och misstron mot storskaligheten, allt manifesterade av 60- och 70-talens socialdemokrati som var fonden till centerpartiets framgång.
Alltsedan 1973 har centerpartiet tappat väljare i långsamt tempo (fram till början av 2000-talet). Även om det var ett tag sedan jag gjorde den analysen för centerpartiets räkning, så kan man uppskatta att 3/4 av de väljare som lämnat centerpartiet under de 25 åren från 1973 till 1998. Likväl kunde man se att de kvarvarande väljarnas andrapreferenser var klart borgerliga (om jag minns rätt var det fråga om ca 2/3). Det kan tyckas paradoxalt - även om centerpartiet under så lång tid blödde åt höger, så var de kvarvarande väljarna lika mycket höger.
Man kan tycka det är rätt eller fel att centerpartiet ingår i ett solitt borgerligt samarbete och det står var och en fritt att argumentera för det ena eller det andra. Men varje sådan diskussion måste naturligtvis utgå från hur verkligheten ser ut. Och oavsett hur mycket en del centerpartister och socialdemokrater omhuldar myten om centerpartisternas sympatier för den politiska vänstern, så är och förblir det en myt.
(Parentetiskt kan konstateras, denna historiska dag, att det alltså inte var kärnkraftsvalet 1976 som var centerpartiets historiska höjdpunkt, utan valet tre år tidigare, då kärnkraften inte fanns på dagordningen. Det var inte kärnkraften som fick centerpartiet att växa, utan det breda ideologiska motståndet mot den framväxande starka staten. Så var ytterligare en myt avfärdad.)
Läs intressanta inlägg om: politik, centerpartiet, kärnkraft, val
Etiketter: Centerpartiet, ideologi, kärnkraft, Kina, Kristdemokraterna, miljö, Miljöpartiet, Moderaterna, regeringen, skatt, Socialdemokraterna, val, valet, vänsterLiknande inlägg
